torsdag 8 november 2012

Tveksam kommunal satsning på elektronisk brevlåda

Enligt Smålandsposten idag satsar Växjö kommun på att erbjuda medborgarna en elektronisk brevlåda genom Brevo. Exakt vad kommunens insats i det hela är framgår inte för Brevo är gratis och tillgängligt för alla. Jag är mycket skeptisk till om detta är ett framgångskoncept. Posten försökte för ett antal år sedan med att erbjuda alla medborgare en elektronisk brevlåda som skulle ersätta den fysiska. Det misslyckades kapialt och idag är det inte många som ens mins projektet.

Idag är förutsättningarna ännu sämre, för de flesta människor får eller kan få viktiga dokument via sin internet bank eller via e-post. Vad tillför Brevo? Inte högre säkerhet än internet-banken! Inte större smidighet än e-post. Om kommunens engagemang begränsar sig till att erbjuda att leverera kommunala försändelser till Brevo så är allt gott och väl. Kommunen skall vara serviceinriktad och för dem som gillar Brevo är det bra om kommunen stöder det. Det får dock inte bli något som kommunen prackar på dem som aldrig har efterfrågat det.

måndag 10 september 2012

En dag med Serviceresor


Som ansvarig politiker är det viktigt att lära känna verksamheter som man ansvarar för. Därför ”PRAO:ade” jag i torsdags i en av Serviceresors bilar. Det var en mindre buss med rullstolsramp och plats för två rullstolar, samt ytterligare upp till fem resenärer (så som den var utrustad när jag åkte med).

Vi började vid 07.30 och hämtade upp en ung man i rullstol som skulle till gymnasiesärskolan. Vi kom fram lite för tidigt så för att inte stressa resenären, satt vi kvar i bilen och lät bli att öppna bakdörrarna och fälla ut rampen tills det var dags. Eftersom resenären inte syntes till, ringde chauffören på och strax kunde rullstolen köras ombord. Stolen säkrades i golvet vid fyra punkter och säkerhetsbältet spändes fast. En kort tur till gymnasieskolan där personal mötte upp. 

Nästa tur var redan inbokad, men Serviceresor ringde upp chauffören och meddelade att det blivit en miss som gjorde att vi fick åka och hämta en annan resenär istället för den planerade. Snabb omställning och färden bar till söder där en pojke skulle hämtas till ”språkis” i centrum. Noggrann kontroll av bälte och bälteskudde och sedan bar det av. Instruktionen sa att pojken skulle följas in, men personal mötte upp vid bilen. 

Dagens sista planerade resa var en så kallad slinga, med fyra personer som alla skulle åka till dagcenter i Bramstorp. Det blir god stämning i bilen eftersom alla känner varandra. Väl i Bramstorp blir chauffören och jag bjudna på fika, med hembakt bröd. Därefter passar chauffören på att visa mig hur en trappklättrare fungerar. Jag får prova att köra den (utan rullstol) och inser snart både svårigheter och möjligheter med detta hjälpmedel. Svårigheterna handlar om trånga eller svängda trappor, och om hur man fäster den stora uppsjö av olika rullstolar som finns på marknaden. Möjligheten är att det krävs väldigt lite styrka för att hjälpa någon upp eller ner för en trappa.

Efter Bramstorp, följer en rad körningar som kommer på mejl till en smart-phone. Det är inte ett helt optimalt system då det kan ta upp till fem minuter innan instruktionerna för körningen kommer. Systemet är på gång att bytas ut så att instruktionerna kommer till taxametern istället, vilket kommer att underlätta för chauffören och snabba upp kommunikationen.

Jag slås av hur positivt chaufförens arbete kan vara. Nästan alla resenärer är glada och trevliga, och de möts av respekt och servicevilja. Det är en viktig samhällstjänst som utförs och det verkar uppskattas av alla, till och med när man har fått vänta en halvtimme på en sjukresa!

Roland Gustbée

tisdag 21 februari 2012

Tveksamma vindkraftsinvesteringar

Landstinget Kronoberg överväger att köpa in sig i vindkraftverk. Tidigare har Hyresbostäder i Växjö begärt att få göra detsamma. Varför överväger dessa organisationer överhuvudtaget att investera i något som är så långt från deras kärnverksamhet. Det hela bygger på att skattelagstiftningen gör det billigare att konsumera el som man själv producerar än om någon annan gör det. Det är med andra ord en form av fullt laglig skatteplanering.

De som borde vara bäst på elproduktion är ju elbolagen, men då blir det dyrare för konsumenten, i detta fall Landstinget eller Hyresbostäder. Var och en kan ju lätt inse att det borde vara bättre ur samhällsekonomisk synvinkel om företag som är specialiserade på energiproduktion gör investeringarna, men här snedvrider skattelagstiftningen konkurrensen.

Risken som Landstinget och Hyresbostäder löper är att lagstiftningen ändras. Helt plötsligt blir deras investering då olönsam. Den risken skall vägas mot en mycket gynnsam kalkyl under nuvarande lagstiftning. Därför har även jag, efter mycket tvekan, accepterat att godkänna Hyresbostäders begäran.