tisdag 4 maj 2010

Bilen är inte ett hinder!

Djana Micanovic skriver i Smålandsposten idag om sin tolkning av ett hållbart samhälle (länk). Hon argumenterar för alla de som saknar tillgång till, eller väljer att inte använda bil. Mycket riktigt har en kommun ansvar för alla kommunens innevånare, men på vilket sätt gynnas cyklister och bussresenärer av att hastighetsgränsen på en av stadens infartsvägar sänks till 40? Cyklisterna har särskilda cykelvägar och bussarna får ju också sänkt hastighet. Om syftet är att öka framkomligheten för bussarna genom att skapa bussfiler, kan det göras utan att sänka hastigheten.

Vidare argumenterar Micanovic för att bilar minsann är problematiska även om de inte skapar något utsläpp, genom sin blotta storlek som tar plats på vägar och parkeringsplatser. Självklart tar bilar plats, men om det är motiverat eller inte måste den enskilde få avgöra. Bilisterna betalar för den plats de tar genom olika skatter och parkeringsavgifter. Dessutom glömmer Micanovic i sin argumentering att bilen är nödvändig för väldigt många, som inte bor på cykelavstånd till sitt resmål. Det gäller inte bara de som skall in till Växjö utan även de som bor i centrala Växjö och har ärenden utanför staden.

Att endast 46% av hushållen har bil må vara sant, men eftersom de flesta barnfamiljer har bil, är det en betydligt större andel av människorna som har tillgång till bil. Det är en utopi att tro att alla skall kunna cykla eller ta bilen till jobbet, när människor tvingas tacka ja till jobb där de förväntas pendla upp till 20-30 mil per dag.