Yrkesbrottsling får lindrigt straff!

Nu har än en gång en yrkesbrottsling fått ett lindringt straff. En dieseltjuv med specialtillverkad utrustning monterad på sin svärfars lastbil får en månads fängelse. Lastbilen beslagtas inte eftersom den ägs av svärfar, men ingen tycks ifrågasätta om svärfar kände till svärsonens verksamhet. I så fall är ha också medskyldig. Trots att brottet inte kan anses av engångskaraktär och att tingsrätten anser att det finns risk för återfall blir brottslingen inte utvisad. Det finns stora glapp mellan tingsrättens bedömning och det de flesta anser vara rätt! SmP

Med bättre resursfördelning undviks diskriminering!

Det har framkommit att friskolor har prioriterat att ta in välartade högpresterande elever före elever som är lågpresterande med diagnoser. Det är givetvis inte acceptabelt att skolorna bryter mot lagar och regler, men samtidigt är det inte så konstigt att en del lockas att göra det så som resursfördelningssystemet fungerar.

Varje skola, både kommunala och fristående, vill ge alla sina elever en så god utbildning som möjligt. Då måste man också ha resurser som motsvarar elevens behov. Om två elever söker sig till en skola och samma skolpeng följer med eleverna, är det fullt rationellt, att vilja prioritera den elev som kräver minst arbete. Om vi istället gör om resursfördelningssystemet så att eleverna får med sig en skolpeng som gör det möjligt att uppfylla elevens behov, finns det inte längre någon motivation till att diskriminera.

Det här berör både kommunala skolor och fristående. Idag kan kommunala skolor "ha otur" och få en ovanligt hög andel elever med särskilda behov. Resultatet blir att personalen går på knäna och samtidigt blir studiemiljön för alla elever i de berörda klasserna ohållbar. Andra skolor har tur, och har färre än genomsnittligt antal elever med särskilda behov.

Idag har olika kommuner olika system för resursfördelning, och säkerligen har någon kommun ett sådant system som jag förespråkar, men andra kommuner gör det lätt för sig och går istället på upptagningsområdets socioekonomiska profil. Ett sådant system blir väldigt trubbigt, när elever väljer att söka skolor utanför sitt upptagningsområde! SmP

Olika domar diskriminering?

Smålandsposten rapporterar idag om domar mot fyra rånare som rånade ICA i Vislanda 27 oktober 2012. Av oklar anledning döms den 19-åriga kvinnan betydligt lindrigare än de tre männen, trots att hon är tidigare dömd för personrån och trots att hon både planerade och deltog i rånet. Männen varav läsarna endast får veta åldern på den ene ("28-åringen") får som lägst två år i fängelse, medan kvinnan kommer undan med tre månader plus skyddstillsyn.

Är det könsdiskriminering, åldersdiskriminering eller andra motiv bakom skillnaderna i straff? Det framgår inte av artikeln, men det mest sannolika är nog att kvinnan fått lägre straff på grund av sin ålder. Jag vet att det finns en praxis att döm mildare när förövaren är ung, men jag anser att den som är myndig och åtnjuter samma rättigheter som alla andra vuxna borde också straffas lika.

Tveksam kommunal satsning på elektronisk brevlåda

Enligt Smålandsposten idag satsar Växjö kommun på att erbjuda medborgarna en elektronisk brevlåda genom Brevo. Exakt vad kommunens insats i det hela är framgår inte för Brevo är gratis och tillgängligt för alla. Jag är mycket skeptisk till om detta är ett framgångskoncept. Posten försökte för ett antal år sedan med att erbjuda alla medborgare en elektronisk brevlåda som skulle ersätta den fysiska. Det misslyckades kapialt och idag är det inte många som ens mins projektet.

Idag är förutsättningarna ännu sämre, för de flesta människor får eller kan få viktiga dokument via sin internet bank eller via e-post. Vad tillför Brevo? Inte högre säkerhet än internet-banken! Inte större smidighet än e-post. Om kommunens engagemang begränsar sig till att erbjuda att leverera kommunala försändelser till Brevo så är allt gott och väl. Kommunen skall vara serviceinriktad och för dem som gillar Brevo är det bra om kommunen stöder det. Det får dock inte bli något som kommunen prackar på dem som aldrig har efterfrågat det.

En dag med Serviceresor

Som ansvarig politiker är det viktigt att lära känna verksamheter som man ansvarar för. Därför ”PRAO:ade” jag i torsdags i en av Serviceresors bilar. Det var en mindre buss med rullstolsramp och plats för två rullstolar, samt ytterligare upp till fem resenärer (så som den var utrustad när jag åkte med).

Vi började vid 07.30 och hämtade upp en ung man i rullstol som skulle till gymnasiesärskolan. Vi kom fram lite för tidigt så för att inte stressa resenären, satt vi kvar i bilen och lät bli att öppna bakdörrarna och fälla ut rampen tills det var dags. Eftersom resenären inte syntes till, ringde chauffören på och strax kunde rullstolen köras ombord. Stolen säkrades i golvet vid fyra punkter och säkerhetsbältet spändes fast. En kort tur till gymnasieskolan där personal mötte upp. 

Nästa tur var redan inbokad, men Serviceresor ringde upp chauffören och meddelade att det blivit en miss som gjorde att vi fick åka och hämta en annan resenär istället för den planerade. Snabb omställning och färden bar till söder där en pojke skulle hämtas till ”språkis” i centrum. Noggrann kontroll av bälte och bälteskudde och sedan bar det av. Instruktionen sa att pojken skulle följas in, men personal mötte upp vid bilen. 

Dagens sista planerade resa var en så kallad slinga, med fyra personer som alla skulle åka till dagcenter i Bramstorp. Det blir god stämning i bilen eftersom alla känner varandra. Väl i Bramstorp blir chauffören och jag bjudna på fika, med hembakt bröd. Därefter passar chauffören på att visa mig hur en trappklättrare fungerar. Jag får prova att köra den (utan rullstol) och inser snart både svårigheter och möjligheter med detta hjälpmedel. Svårigheterna handlar om trånga eller svängda trappor, och om hur man fäster den stora uppsjö av olika rullstolar som finns på marknaden. Möjligheten är att det krävs väldigt lite styrka för att hjälpa någon upp eller ner för en trappa.

Efter Bramstorp, följer en rad körningar som kommer på mejl till en smart-phone. Det är inte ett helt optimalt system då det kan ta upp till fem minuter innan instruktionerna för körningen kommer. Systemet är på gång att bytas ut så att instruktionerna kommer till taxametern istället, vilket kommer att underlätta för chauffören och snabba upp kommunikationen.

Jag slås av hur positivt chaufförens arbete kan vara. Nästan alla resenärer är glada och trevliga, och de möts av respekt och servicevilja. Det är en viktig samhällstjänst som utförs och det verkar uppskattas av alla, till och med när man har fått vänta en halvtimme på en sjukresa!

Roland Gustbée

Tveksamma vindkraftsinvesteringar

Landstinget Kronoberg överväger att köpa in sig i vindkraftverk. Tidigare har Hyresbostäder i Växjö begärt att få göra detsamma. Varför överväger dessa organisationer överhuvudtaget att investera i något som är så långt från deras kärnverksamhet. Det hela bygger på att skattelagstiftningen gör det billigare att konsumera el som man själv producerar än om någon annan gör det. Det är med andra ord en form av fullt laglig skatteplanering.

De som borde vara bäst på elproduktion är ju elbolagen, men då blir det dyrare för konsumenten, i detta fall Landstinget eller Hyresbostäder. Var och en kan ju lätt inse att det borde vara bättre ur samhällsekonomisk synvinkel om företag som är specialiserade på energiproduktion gör investeringarna, men här snedvrider skattelagstiftningen konkurrensen.

Risken som Landstinget och Hyresbostäder löper är att lagstiftningen ändras. Helt plötsligt blir deras investering då olönsam. Den risken skall vägas mot en mycket gynnsam kalkyl under nuvarande lagstiftning. Därför har även jag, efter mycket tvekan, accepterat att godkänna Hyresbostäders begäran.

Turné i sydöstra Östersjöområdet

Inför att jag tillträder vid årsskiftet som ordförande i Euroregion Baltic, gör jag den här veckan ett besök hos fyra av medlemmarna. Igår var det Kaliningrad som gällde. Kaliningrad är en rysk exklav inklämd mellan två EU-länder, Polen och Litauen. När man pratar med Kaliningradbor om vad som skulle kunna göras för att underlätta handel med kringliggande regioner, tas nästan alltid frågan om visum upp. Visum krånglar onekligen till det för resor. Den som vill resa in eller ut ur Kaliningrad måste planera sin resa i god tid och måste dessutom ha en inbjudan för att berättiga till visum. Vissa förenklingar finns för resor inom 50 km från gränsen.

Det är dock inte bara visum som är ett problem. Gränsövergångarna är otroligt ineffektiva. Igår åkte jag med bil från Kaliningrad till Olsztyn i Polen. Det var helg i Polen och därför inte någon kö över gränsen över huvud taget. Ryssarna åker normalt på vardagarna in och handlar mat i Polen, och polackerna åker in i Kaliningrad för att tanka bensin, som kostar ca 6.50 kr litern. Igår var det som sagt inte någon kö, utan vi kunde köra rakt fram till varje station. Trots det tog det 30 minuter att komma igenom två passkontroller och två tullkontroller. Det var inte så att vi råkade ut för någon grundlig genomsökning av bilen, utan det var passkontrollerna som tog den längsta tiden. En normal vardag tar det två timmar att passera gränsen. Det måste vara ett lika stort hinder som visumtvånget, och betydligt lättare att åtgärda.